Spartacus och Rom...             

I går pratade jag om att om det fanns gladiatorer fanns det också utbildning och man hade dessutom skapat en struktur i samhället så att man hade behov att underhålla sig hela tiden...maktspel och bröd [politiken fanns hela tiden i deras struktur med förstås]

Gladiatorerna  hälsade sina "ägare" varje gång dessa skulle "leverera" sin skådespeleri med följande ord, "Ave Caesar, morituri te salutant!"  "Ärade Kejsare, de som är på väg in i döden hälsar dig". Detta kan ge oss en idé över vad man hade lär sig i gladiatorskolan och vad man skulle förvänta sig att alla dessa män...

Gladiatorskolan i Capua                                    

Tre mil norr om Neapel [Nápoli] några kilometer från kusten ligger det antika Capua. I dag heter platsen Santa Maria Capua Vetere, en liten plats med knappt 30 000 invånare. Men fram till på 300-talet f. Kr. var det den största och rikaste staden på det italienska fastlandet. Den som idag besöker Santa Maria Capua Vetere kan där se resterna av ett

tempel och några romerska bad. Men där finns också en av antikens bäst bevarade amfiteatrar. Det var på sådana arenor som gladiatorer kämpade mot vilda djur eller mot varandra.

Vi vet också att det i det antika Capua fanns en gladiatorskola, där slaver tvingades utbilda sig i detta blodiga hantverk. Det var där Spartacus, en upprorsledare, hölls fången och år 73 f. Kr. rymde han därifrån tillsammans med ett antal andra slavar. Det skulle bli upptakten till det största slavuppror som djupt skakade hela det mäktiga Romarriket. Spartacus kom från Thrakien i Grekland. När romarna där slog ned ett uppror blev han deras krigsfånge. De tvingade honom sedan att ta tjänst i den romerska armén, men han lyckades efter en kort tid desertera.

Det stora slavupproret

Hur länge Spartacus vistades i denna gladiatorskola vet vi inte. Men år 73 f. Kr. övermannade han och ett sjuttiotal andra slavar sina vakter och flydde därifrån. Beväpnade med sina vakters vapen flydde de sedan till berget Vesuvius några mil längre bort. Ryktet om deras flykt spred sig snabbt. Andra slavar som arbetade på stora jordegendomar i närheten anslöt sig till Spartacus följe. Därefter började en lång marsch genom Italien som skulle få en allt större

uppslutning. Inte bara slavar utan även fattiga och egendomslösa slöt upp bakom Spartacus. Det finns olika uppgifter om hur många som följde honom på hans väg. Någon har påstått att han samlade 90 000 människor, medan andra säger att

de sannolikt var 150 000. Spartacus var uppenbarligen en framstående ledare, som kunde organisera sin

väldiga armé. Hans styrkor besatte och intog flera städer. Under år 72 f. Kr mötte Spartacus och hans män inte mindre än tre romerska arméer, som de lyckades besegra. Det var Spartacus tanke, att han med sin armé av slavar och

fattiglappar skulle vandra mot norra Italien. Hans förhoppning var att flertalet slavar därefter på egen hand skulle kunna ta sig till sina hemorter. Men alla

Spartacus militära framgångar gjorde, att många hellre ville fortsätta med sitt

plundringståg genom Italien. Spartacus tvingades motvilligt vända tillbaka

söderöver. Snart nog befann han sig på nytt i Syditalien.

Den slutliga uppgörelsen

År 71 lyckades Roms rikaste man, Marcus Licinius Crassus, övertala senaten att han skulle få i uppdrag att utrusta en armé för att krossa Spartacus. Hans armé bestod till slut av åtta legioner. Snart nog ställdes de öga mot öga mot Spartacus trupper. När två av de romerska legionerna inledde ett anfall mot slavarmén utan att invänta sin härförares order blev de besegrade. Det var ett kännbart nederlag som påtagligt sänkte stridsmoralen i den romerska armén. Den brutale Crassus bestämde då att man skulle börja tillämpa det fruktansvärda straffet decimering. Var tionde soldat i armén piskades till döds alldeles oavsett om de lytt order eller ej. Straffet gjorde så att soldaterna var tvungna att våga sitt liv mot Spartacus armé om de alls skulle överleva!

Spartacus tvingades retirera till Kalabrien allra längst ned på tåspetsen av det Italiska halvön, Spartacus hade förhoppningar att han skulle kunna övertala sjörövare från Mindre Asien att frakta hans trupper över till Sicilien, men detta misslyckades. Under tiden grävde Crassus arméer en stor vallgrav från kust till kust, så att Spartacus och hans män blev helt avskurna från omvärlden. Spartacus armé hade hamnat i en till synes hopplös situation. Men han

lyckades framgångsrikt genomföra ett utbrytningsförsök. Mot alla odds tog han sig med sin armé över vallgraven. Men hans trupper kunde ändå inte rå på Crassus välrustade styrkor. När de båda sidorna möttes i en avgörande

drabbning vid Lukanien, stupade åtskilliga i Spartacus upprorsarmé, däribland han själv. Hälften av dem som överlevde blev tillfångatagna. Återstoden lyckades i stridsvimlet fly därifrån.

Efterspelet

Spillrorna av Spartacus armé flydde norrut. Där blev de inringade av en armé ledd av en annan romersk härförare, Pompejus, som hade återvänt hem efter ett framgångsrikt fälttåg. Hans legionärer kunde utan svårigheter krossa vad som fanns kvar av Spartacus trupper. Tillbaka i Rom uppträdde Pompejus som en triumfator, vilken hade krossat det stora slavupproret. Crassus var förbittrad. Han tyckte sig ha blivit berövad äran av att ha besegrat Spartacus och dennes

anhängare. För att tydligt demonstrera att det var han som vunnit den avgörande segern lät han korsfästa sina 6000 krigsfångar på fyrtio meters avstånd längs Via Appia, en av de stora vägarna som ledde till Rom. Om Crassus hade hoppats att detta skulle väcka medborgarnas respekt för honom som härförare och ledare, misstog han sig. Hans övergrepp väckte mest fruktan och motvilja. Det stärkte inte hans ställning i maktkampen om att bli Roms obestridde ledare.

Republiken vacklar

I Romarriket fanns på Spartacus tid mycket social oro. Det fanns ett oräkneligt antal slavar i Italien. De många krigen hade gjort de stora jordägarna ännu rikare och ännu mäktigare. De många småbrukarna, som tvingats delta i olika fälttåg

som soldater, hade däremot svårt att klara sin försörjning. Många måste skuldsätta sig. Till slut tvingades de lämna sina egendomar. De blev ett proletariat i samhället. I stor utsträckning sökte de sig till huvudstaden. Det enda de ägde var sitt romerska medborgarskap och sin rösträtt. För att få deras röster hände det inte så sällan att politiker, som ville göra politisk karriär, mutade dem med ”bröd och skådespel”.

Spartacus uppror var ett bevis på att den romerska republiken vacklade. Det skulle bli alltmera uppenbart att denna styrelseform inte hade förutsättningar att överleva. Men de som till slut störtade republiken var inte de maktlösa utan

maktens verkliga män. Två av dem är redan nämnda här i samband med Spartacus uppror: Crassus och Pompejus. År 60 f. Kr skulle de bilda ett TRIUMVIRAT* med en tredje person med ännu större maktanspråk än de själva.

Hans namn var Gajus Julius Caesar. Denne skulle snart ensam ta över makten och lägga grunden till det romerska kejsardömet.

*Triumvirat = latinets tres, tria "tre" och vir "man", som betyder "tre män", tremannakollegium i Republikens Rom.

Frågor

Svara på nedanstående frågor när du läst igenom hela avsnittet.

Svara aldrig bara ja eller nej på en fråga. Var god ooch motivera alltid dina svar.

1. Berätta om Spartacus slavuppror...

2. Vad hade Spartacus för mål med sitt uppror?

vill du tillbaka till schoolsoft klicka här

mvh: ricardo

Copyright 2006 - 2009 VRS-SO BLOGG