född cirka 275, död 23 april 303, kristen martyr, och enligt traditionen, romersk soldat i Palestina under kejsar Diocletianus, helgon inom Kristendomen; minnesdag firas den 23 april.

Han föddes i Kappadokien (Turkiet). Som officer i Diocletianus armé vann han stor uppskattning och fick inflytande vid det kejserliga hovet. Han lyckades omvända kejsarinnan Alexandra till kristendomen. År 303 blev Göran gripen, torterad och slutligen, tillsammans med Alexandra, avrättad utanför staden Diospolis i Palestina.

Legenden Sankt Göran och draken förtäljer att Göran räddade en stad, ibland även en jungfru, från en hotfull drake.

Sankt Göran räknas till de fjorton nödhjälparna. Han anropas vid fara, feber, ogynnsam väderlek, mod och tapperhet.

Sankt Göran är flitigt använd som symbol och även som skyddshelgon i många länder i Europa. Landet Georgien sägs vara uppkallat efter honom och i dess flagga ingår även det så kallade georgskorset, som också fungerat som symbol i samband med korståg, gamla tiders sjöfärder och ordensväsen.

född 24 januari 76 e.Kr., död 10 juli 138 e.Kr., var romersk kejsare från år 117 till sin död. Han härstammade liksom sin föregångare Trajanus från Hispania (Spanien). Under början av hans regering var Romarriket som störst.

Han var mycket mån om fred och inre stabilitet i sitt rike, och lät uppföra många omfattande byggnadsverk, däribland Hadrianus mur på gränsen mellan England och Skottland.

Han företog inga större fälttåg och förde en defensiv utrikespolitik, något som dock kostade riket de parthiska områdena i Mesopotamien. Hadrianus var medlem av gens Aelia. Han var den tredje av de "fem goda kejsarna".

Hadrianus föddes i staden Italica i provinsen Baetica (nuvarande Sevilla, Andalussien), i en väletablerad kolonistfamilj som ursprungligen kom från Picenum. Han var avlägsen släkting genom äktenskap till sin föregångare Trajanus. 

Hadrianus deltog i Trajanus expedition mot Parthien som legatus och blev så småningom, guvernör i Syrien och fick därmed ett eget befälsområde. Han redade ut problemen i den östra delen av riket och "löste" också ned den judiska revolten som hade brutit ut under Trajanus regering. 

Man startade ett strikt tillsyn över provinsguvernörerna och införde speciella ämbetsmän för att kontrollera finanserna. Rättskipningen ordnades med ett juridiskt råd (consistorium), som bestod av personer av högsta rang som var permanenta rådgivare. Civilrättens utveckling främjades mycket av Hadrianus, som instruerade Salvius Julianus att sammanställa Pretors edikten till det så kallade edictum perpetuum. Direkt skatteinsamling av imperiets prokuratorer ersatte systemet med jordbruk, och en särskild ämbetsman (advocatus fisci) inrättades för att se till imperiets statskassas intressen.

Hans stora kärlek var Antinous, en ung bithynier. Man vet inte om han var slav eller fri. När han åkte runt i Egypten drunknade Antinous mystiskt i Nilen år 130. Hadrianus blev mycket bedrövad och grundade den egyptiska staden Antinopolis (i dag Sheikh Zayed, väster om Kairo), på den plats där Antinous drunknat.

Kejsaren gjorde Antinous till den sista nya guden under antiken.