Isokrates (436-338 f.v.t.)

var en forntida atensk retoriker, karakteriserad som en av de mest framstående talare på sin tid, även om det verkar som att han begränsade sig till att skriva tal och inte tala dem själv. 

Hans mest anmärkningsvärda verk är: Against the Sophists, Antidosis, Panegyricus, To Philip och Panathenaicus säkerställde hans erkännande i både forntida och samtida publik.

Det Peloponnesiska kriget avslöjade för Isokrates en tillfällig arbetslinje i talskrivning som en logograf. Han höll tal till andra medborgare, eftersom det var brukligt i det klassiska Aten att den atenska domstolens (dikasteria) tal skulle skrivas av specialister. 

Trapeziticus, Special Plea against Callimachus och Aegineticus, bland andra, anses representera sådana prestigefyllda men utan tvekan manipulativa tal. 

Denna praxis avslöjade också de privilegier som en rik medborgare hade på bekostnad av fattigare atenare.

Att anlita den bästa och med rätta den dyraste logografen skulle säkert ha gett ett mer övertygande argument i rätten.

Icke desto mindre kom inte Isokrates berömmelse från denna arbetslinje, han föredrog att erbjuda sina logoi (tal, diskurser) till människor som lärare i retorik, även om han hellre skulle kalla det filosofi. 

Det är därför han år 390 f.Kr banade väg för en skola, där hans aristokratiska politiska övertygelse framkallade en intressekonflikt med en annan demagog, den berömda antimakedonske Demosthenes (ca 384-322 f.Kr.). 

Dessutom skapade Isokrates övertygelser som förmedlades genom hans skola också gräl med andra framstående figurer inom grekisk filosofi som Platon och senare Aristoteles.

Isocrates motiverade bytet av sitt yrke mot utbildning, som ett sätt att kompensera sina ekonomiska förluster efter kriget. 

Det verkar som att han fördjupade sig mycket i atenska medborgarfrågor, eftersom han lyckades samla in en betydande förmögenhet som placerade honom bland de 1200 rikaste atenarna. Med den ackumulerade rikedomen investerade han i den atenska flottan, vilket gav honom titeln trierark. 

Förutom att presentera sig själv som Atens välgörare, strävade Isokrates efter att vara en moralisk uppfostrare och särskiljde sig från andra som utnyttjade offentliga tal för att berika sig själva. 

Tydligen var det ädlare för honom att skaffa en förmögenhet genom utbildning. Vidare fick han hård kritik när han beskrev "den vanliga uppfattningen av diskurs som övervägande muntlig" genom att avsäga sig "det talade ordet som ett politiskt medium". 

Isokrates motiverade denna uppfattning eftersom han medgav att hans frånvaro av mod hölls ansvarig för hans oförmåga att tala offentligt. Men främjandet av hans eget intresse kan kanske ursäktas med överskottet av hans ärlighet.

Baserat på de traditionella berättelserna, var han mentor för flera respektabla historiska personer som Nikokles, kungen av Salamis, han utvecklade en vänskap med Nicocles far Evagoras, den tidigare kungen av den cypriotiska staden. 

Den atenske generalen Timotheus och talarna Hyperides, Andortion och Isaeus var också bland hans studenter. 

Dessutom inspirerade och undervisade han framstående historiker som Theopompus och Ephorus of Cyme.

Nedgången av Timotheus politiska prestige på 350-talet f.Kr sammanföll med Isokrates tillbakadragande från pedagogiken vid 85 års ålder. 

Enligt gamla rapporter, när han fick veta om Filip II av Makedoniens seger i slaget vid Chaeronea 338 fvt, den atenske retorikern, dog efter att ha svält sig själv avsiktligt. 

Detta vittnesbörd motsägs av hans sista brev till Filip, där han bad den makedonske kungen att leda de grekiska styrkorna mot det mäktiga persiska riket.

@Ricar2 /NE/ ISOCRATIS SCRIPTA QVAE

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

1939–1945     Andra världskriget bröt ut när Tyskland anföll Polen den 1 september 1939. Två dagar senare, den 3 september, förklarade Storbritannien och Frankrike krig mot Tyskland.   Under åren 1940-1941 utvidgades kriget till stör...

Kolonialism är staters eller gruppers erövring och övertagande av landområden i andra delar av världen.  Kolonialism kan också handla om hur en stat och en befolkning har försökt att införa sin egen kultur i ett annat område. Det finns olika ...

    Foto RR Ampuries/Katalonien Transportering av Amphoraes     Handel har pågått så länge som människor har behövt eller velat ha något som andra hade och de inte gjorde. Byteshandel med varor och handel in natura utvecklades till mer...

    "iLa Invencible!" Museo del Prado, Madrid 1892. Óleo sobre lienzo, 130 x 420 cm     Den spanska armadan (spanska: Grande y Felicísima Armada)   Var en spansk flotta på 130 fartyg som seglade från staden Lissabon i slutet av maj 1588 ...

Den offentliga sektorn inkluderar staten, regionerna och kommunerna. Ett stort ansvarsområde för den offentliga sektorn är välfärden i landet. Precis som hushållen gäller det för den offentliga sektorn att hushålla med sina inkomster och utgifter. ...