Akropolis     

På bilden ser man Akropolis, den höga klippan i Atén. När grekerna bosatte sig i

ett nytt område valde de ofta att bosätta sig på en klippa. Därifrån var det enklast

att försvara sig mot främmande inkräktare. Akropolis är den plats, där atenarna

ursprungligen slog sig ned. Numera ligger på denna klippa det magnifika

Parthenontemplet helgat åt stadens skyddsgudinna Pallas Athena. Akropolis är ett sammansatt ord. Achron betyder höjd och pólis stad eller stadsstat. Ordet politik är för övrigt bildat av pólis. Att definiera vad politik är för något är inte helt lätt. Men en politiker är en person som vill bli folkets representant i olika beslutande församlingar. Att ordet politik har ett grekiskt ursprung förvånar inte. Det var nämligen i det antika Grekland demokratin först växte fram.

Kolonisationsperioden

Under mitten av 1000-talet hade det i Grekland utvecklats en rik bronsålderskultur, där Mykene på halvön Peloponnesos blev ett centrum. Men på 1200-talet kom ett nytt folk in i landet från norr. De kallades dorer. Det fick till följd att en del av den tidigare akajiska befolkningen utvandrade till Mindre Asien. Dorerna försökte försörja sig på jordbruk. När den magra grekiska jorden inte kunde föda en växande befolkning fanns det dem som gav sig ut på havet för att bedriva sjöröveri eller idka handel med andra länder. Dessa grekiska sjöfarare skaffade sig betydande kunskaper om Medelhavet. Under 700- talet blev det vanligt att grekerna började kolonisera* områden i fjärran land när de upplevde att det blev allt svårare att försörja sig på sitt jordbruk. Det hela liknade inte så lite den stora europeiska emigrationen till USA under slutet av 1800-talet.

Staden Miletos på Mindre Asiens kust anlade många kolonier längs Svarta

Havets kust. Spartanerna på Peloponnesos grundade staden Tarent i Syditalien.

Den betydande handelsstaden Korint anlade på Sicilien Syrakusa som snabbt

blev av de viktigaste grekiska städerna. På kuststräckan från nuvarande

Barcelona till Marseille tillkom andra grekiska kolonier liksom på den

nordafrikanska kusten i nuvarande Libyen och Egypten. Överallt valde de

grekiska kolonisatörerna att skapa små mindre statsstater precis som i Grekland.

I början fanns det ett starkt band mellan staden som tagit initiativ till

kolonisationsföretaget och den nyanlagda staden. Men rätt snart gjorde de

nyanlagda stadsstaterna sig helt självständiga.

Den politiska utvecklingen

I de små riken som dorerna skapade i Grekland under 1200-talet styrde en

härförare eller kung som oftast också fungerade som en högste domare. Men på

700-talet utvecklades ridkonsten i Grekland och kavalleriet* blev den viktigaste

delen i dåtidens arméer. Det växte då fram ett riddarväsende, som inte var olikt

det som senare uppstod under medeltiden. Eftersom endast de rikta jordägarna

hade råd att hålla sig med rustning och häst blev de en betydande överklass i

samhället. Kungarna tvingades efterhand bort från makten och aristokratiska*

stormän tog ofta över styret. Men koloniseringen av nya områden och handeln

mellan de grekiska stadsstaterna ledde till ökad köpenskap och handel. I många

stadsstater uppstod en maktkamp mellan den jordägande överklassen och dem

som levde på denna handel och sjöfart.

Den ökade handeln ledde också till att bondebefolkningen fick allt svårare att

klara sig i många stadsstater. Eftersom det var betydligt billigare att köpa in korn

från Svarta Havet kunde i längden inte bönderna på det grekiska fastlandet

konkurrera med den importerade spannmålen. Många skuldsatte sig och

tvingades sälja sina egendomar. I de grekiska stadsstaterna uppstod starka

sociala spänningar. Under en period från 650 till 500 f.Kr, blev det vanligt i

många grekiska stadsstater att så kallade tyranner tog makten. I det gamla 

Grekland var en tyrann inte någon härskare som med våld förtryckte sina undersåtar.

Det var i stället en härskare som fått makten därför att han sagt sig vilja

kämpa för folkets stora flertal mot samhällets maktelit. Men denna epok i

Greklands historia blev kortvarig. I flertalet stadsstater började det växa fram

alltmera demokratiska styrelseformer.

Stadsstaten Aten

Störst och mäktigast av alla stadsstater var Aten, som omfattade halvön Attika.

Atenarna bodde i ett mycket kargt område, där man inte kunde försörja sig på

vad jorden gav. Tidigt började atenarna att driva handel över haven. Från

hamnen i Pireus skeppade de ut stora mängder oliver och vin, som de med

framgång kunde odla på sina magra jordar. Sedan hemförde de spannmål i stor

mängd från Krimhalvön i Svarta havet. Från Orienten* kunde de skeppa hem

alla möjliga orientaliska lyxvaror.

Men stadens styrde fram till 500-talet före vår tideräkning av den jordägande

aristokratin. De som skaffat sig förmögenheter genom handel och köpenskap var

missnöjda med stadens styresform. De alltmera skuldsatta bönderna vars arbete

blev alltmindre lönsamt var inte mindre kritiska till den rådande samhällsutvecklingen.

Det var i den situationen som stadens ledande råd gav en av sina

egna, Solon, i uppdrag 594 f.Kr att reformera stadens styrelse. Han genomförde

inledningsvis en skuldsanering som gjorde att fattiga bönder inte längre behövde

göra några dagsverken hos de rika jordägarna för att betala av sina lån.

Sedan genomförde Solon en statsreform som innebar att den jordägande

aristokratins maktmonopol försvann. Alla som hade råd att göra ryttartjänst i

armén hade möjlighet att kandidera om statens viktigaste ämbeten. De som hade

råd att utrusta sig som fotsoldater i de så kallade hoplitfalangerna* blev

medlemmar i ett folkrådet. Avslutningsvis fick alla fria män i Attika – alltså

inte slavar - delta i folkförsamlingen. Med tiden blev det så att folkrådet blev

stadsstatens styrande organ och under senare delen av 500-talet kunde alla

stadens medborgare bli invalda där. På detta sätt växte det fram en demokrati i

Atén.

Krigarstaten Sparta

Men det fanns områden i Grekland, där utvecklingen gick i en helt annan

riktning. Spartanerna på halvön Peloponnesos hade skapat en krigarstat. Jorden

där brukades av livegna* heloter*. Spartanerna själva ägnade hela sin tid åt att

träna sig för krig. När gossarna var 12 år gamla sändes de till internat, där de

systematiskt skulle förbereda sig för soldatlivet. De skulle lära sig att leva utan

mat under långa perioder. De skulle lära sig att uthärda köld och extrem värme.

Att leva spartanskt – att aldrig unna sig någon lyx – har blivit ett begrepp.

I Spartas krigarstat hyllade man principen att alla krigare skulle vara jämlika,

men i realiteten var det en klick familjer som hade gjort sig till stora jordägare

som också innehade den politiska makten. I Sparta fanns två kungar som skulle

styra.

Till sin hjälp fanns det de äldstes råd bestående av 29 medlemmar som

alla skulle vara över 60 år gamla. Statens ledande ämbetsmän, eforerna, valdes

enbart på ett år i taget. Detta var en statsbildning som inte skapade utrymme för

något nytänkande.

Frågor

Svara på nedanstående frågor när du läst igenom hela avsnittet.

Svara aldrig bara ja eller nej på en fråga. Motivera alltid ditt svar

Det är inte alltid att texten ger ett givet svar.

Ibland är det du själv som ska tycka till!

1. Vad var det som drev grekerna att kolonisera andra delar av Medelhavet?

2. Hur växte demokratin fram i Aten?

3. Hur styrdes Sparta?

vill du tillbaka till Schoolsoft klickar du här!

mvh: ricardo  :-D

Copyright 2007 - 2009 VRS-SO BLOGG