Kolonialism är staters eller gruppers erövring och övertagande av landområden i andra delar av världen. 

Kolonialism kan också handla om hur en stat och en befolkning har försökt att införa sin egen kultur i ett annat område.

Det finns olika synsätt på vad kolonialism är. Enligt vissa synsätt krävs en större migration och inflyttning av människor till det koloniserade området för att man skall kunna tala om kolonialism.

Enligt andra synsätt räcker med att en stat och dess befolkning dominerar och har makt och inflytande över en annan.


Det är svårt att dra en gräns mellan kolonialism och traditionell erövringspolitik.

Starkare stater, stammar och etniska grupper har i alla tider försökt utvidga sitt territorium på svagare konkurrenters bekostnad. Kulturell, politisk och teknologiskt inflytande och utveckling är starkt förbunden med koloniala åtaganden.


Ett sätt som koloniserande makter använt för att underordna koloniernas inhemska kultur är genom att göra det egna språket till första språk.

Några exempel är japanska i Korea, engelska i Indien, Kenya, USA med flera stater, spanska i Latinamerika och arabiska i Nordafrika.


Enligt ett eurocentriskt synsätt, som utgår från ett europeiskt perspektiv, sätter Europa i centrum eller anser att Europa är viktigast, begränsas kolonialism till européers politiska kontroll av utomeuropeiska områden.


Världens historia är dock full av exempel på samhällen som har expanderat gradvis genom att införliva nya områden och bosätta sin egen befolkning på nyligen erövrat område.

 

Imperialism

Kolonialism blandas ofta ihop med imperialism. Imperialism är en strävan hos vissa stater eller nationer att bilda imperier som omfattar områden av främmande folkslag och nationer.


Termen imperialism började användas i slutet av 1800-talet, framför allt om europeiska nationers strävan att bygga upp koloniala imperier.


Den moderna europeiska kolonialismen har daterats till 1415 då en spansk expedition intog den nordafrikanska hamnstaden Ceuta och omvandlade stadens moské till en kristen kyrka. Detta skede av kolonialismen – liksom tidigare den grekiska, romerska, arabiska och sannolikt den aztekiska och många andra kulturer och folkgruppers erövringar och erövringspolitik – gick hand i hand med föreställningar om de segrande gruppernas överlägsenhet.


I Europa utvecklades idéer som dessa till en idealistisk föreställning om att de vita hade en skyldighet att civilisera och hjälpa de koloniserade folken, ibland betecknat som ”Den vita mannens börda”.

Kapplöpningen om Afrika"The Scramble for Africa", under slutet av 1800-talet innebar att flera europeiska länder försökte lägga under sig territorier genom mer eller mindre äventyrliga erövringar.


Vid Berlinkonferensen, också kallad Kongokonferensen, 1884–1885 i Berlin delades stora delar av Afrika upp i intressesfärer mellan stormakterna. Sverige deltog också i konferensen, men avstod att göra anspråk på kolonier.

Efter första världskriget fanns endast tre självständiga stater kvar i Afrika - konungariket Egypten, republiken Liberia och konungariket Abessinien. I övrigt var hela världsdelen uppdelad i europeiska kolonier.

 

/RR @Ricar2

Källa NE/Diccionarium/RR

  Twitter v 43 Forum, anmäldig här!