Universum (latin "allt skapat") är ett, enligt många, oändligt, utrymme som per definition innehåller allting, det vill säga all materia där alla händelser äger rum.

Tankar om universums form och utsträckning kan förefalla paradoxala ibland

Big Bang...

Den kosmologiska teori som har fått mest uppmärksamhet hävdar att universum uppstod genom en urexplosion, Big Bang, för ca 13,7 miljarder år sedan, och att expansionen från den händelsen fortfarande pågår.

Följdaktligen blir universum kontinuerligt större, och galaxerna i universum kommer allt längre ifrån varandra.

Makroskopiska objekt inbegriper förutom galaxer även nebulosor, planeter, stjärnor och svarta hål.

Alla fysiska objekt och ljuset i universum är påverkade av gravitationskrafter. Detta resulterar eventuellt i en förtätning av all materia i ett glesare universum.

Om universum expanderar på detta sätt skulle resultatet bli att, när universum är dubbelt så gammalt som nu, endast objekt tillhörande den Lokala hopen kommer att vara synliga. Slutscenariot är ett gigantiskt ”tomrum” med ett enormt antal svarta hål.

Big Bang teorin är en extrapolering av tolkningen av upphovet till den elektromagnetiska frekvensförskjutning som kallas rödförskjutning, och som kan observeras i ljuset från avlägsna stjärnor.

Enligt Hubbles lag beror rödförskjutningen på den hastighet ljuskällorna avlägsnar sig med från oss, och är "rödare" ju längre bort källorna befinner sig.

Platt tektonik är i själva verket en så kallade geologisk teori som utvecklades för att kunna förklara fenomenet KONTINENTALDRIFT, det vill säga att jordens kontinenter inte är oföränderligt positionerade på jordens yta utan rör sig i förhållande till varandra och ständigt bildar nya kombinationer hela tiden!

Enligt denna teori består den yttersta delen av jordens inre av två lager, den utanpåliggande LITOSFÄREN och den inre ASTENOSFÄREN.

Uppdelningen i litosfär och astenosfär baseras på deras skillnader i mekaniska egenskaper. Litosfären är kallare och stelare, medan astenosfären är hetare och mekaniskt sett svagare.

Där två plattor möts uppstår intensiv geologisk aktivitet som jordbävningar, vulkanutbrott och tillkomsten av djuphavsgravar.

De flesta av jordens aktiva vulkaner är belägna vid plattgränser, till exempel längs kanten av stillahavsplattan - området omkring denna kallas ibland för the Ring of Fire.

En kontinentalplatta består i regel av två olika typer av jordskorpa, kontinental och oceanisk skorpa.

Tellus...

Jorden, eller Tellus, är den tredje planeten från solen och den enda kända planeten i universum med liv. Jorden har en naturlig satellit kallad månen eller Luna på latin.

Planeten är den största med fast kropp i solsystemet. Alla andra planeter är antingen mindre eller består till största delen av gas.

Jorden är nästan ett klot. På grund av dess rotation är den något tillplattad vid polerna.

Kärnan

den inre kärna har en temperatur på 5 000 °C. Trycket i den inre kärnan är fem miljoner gånger högre än det på jordens yta.

Manteln

sträcker sig ned till ett djup av 2 890 km.

Manteln är till stora delar uppbyggd av ämnen som är rika på järn och magnesium. Genom att ett ämnes smältpunkt varierar med trycket kommer det ökande trycket på större djup att göra att materian i de lägre delarna i stort sett är fast medan de över delarna består plastiskt halvsmält trögflytande materia.

Jordskorpan

BergarterJordskorpan (och den översta delen av manteln, tillsammans kallade litosfären) består av fasta s.k tektoniska plattor av olika storlekar som täcker jordens yta och flyter omkring på den innanförliggande delen av manteln och stöter mot varandra. I samband med det tar sig ständigt ny materia från det inre upp till ytan genom vulkaner och sprickor i havsbottnen, och andra delar sjunker ned i manteln.

Biosfären

Livet på jorden uppkom enligt aktuella forskningar för 3,5 miljarder år sedan strax efter jordens nerkylning så att vatten fanns i flytande form.

Atmosfär

Jorden omslutes av en cirka 100 km tjock atmosfär. Den består till största delen av kväve och syre. Alla väderprocesser sker i atmosfären. Den genomsnittliga temperaturen vid marken ligger vid 15 °C. Huvudenergikällan för jorden är solen.

Hydrosfären

Jorden är den enda planeten i solsystemet vars yta är täckt av vatten. 71 % av dess yta består av vatten (varav 97 % är havsvatten och 3 % färskvatten) som delar upp jorden i fem oceaner och sju kontinenter.

Egentligen ligger jorden så långt bort från solen att vattnet borde frysa till is, men genom växthuseffekten hålls temperaturen uppe.

I jordens atmosfär, i stratosfären, finns ett tunt lager med ozon som absorberar det mesta av denna ultravioletta strålning ytterst i atmosfären vilket gör att den så kallade krackningen minskar. Ozon kan i sin tur bara produceras i en atmosfär med stora mängder obundna syremolekyler vilket uppstår genom närvaron av biosfären (växterna).

Vulkanerna gör dessutom att vattenånga ständigt förs upp från jordens inre.

Plattektoniken gör att kol och vatten i form av kalksten genom subduktion tvingas ned i manteln. Vid vulkanutbrott frigörs sedan koldioxid och ånga. Det har uppskattats att manteln kan innehålla så mycket som tio gånger så mycket vatten som det finns i oceanerna – vatten som dock kommer att förbli bundet i jorden.

Copyright 2006 - 2010 VRS SO BLOGG