Historik

Sveriges första riksdag hölls i Arboga 1435.
Det var dock först vid Gustav Vasas två riksmöten som ägde rum i Västerås år 1527och 1544 som alla fyra stånden, adeln, präster, borgare och bönder, var med och bör därav ses som Sveriges  första riksdag.

Under 1600 – talet utarbetades former för hur riksdagen skulle arbeta.
Under karolinska väldet 1620 – 1720 blev riksdagens roll obetydlig.
Under frihetstiden 1718 - 1772  kom den första partierna ”Hattar” och ”Mössor”.

under Gustav III regim förde riksdagen en borttynande tillvaro.

År 1809 fick Sverige en ny författning.
Den innebar en delning av makten mellan kungen och riksdagen, som fortfarande bestod av de fyra stånden.

Även domstolar och myndigheter fick en självständig ställning och JO-ämbetet inrättades.

Maktdelningsläran, som skilde mellan lagstiftande, dömande och verkställande makt, utövade stort inflytande på 1809 års regeringsform och var inspirerad av influeser från den amerikanska och franska revolutionen.

1809 års reform gällde fram till 1974 dock med med stora ändringar.

Reformen innebar att både kungen och riksdagen fick stifta lagar och att kungen var tvungen att lyssna av med riksdagen angående sina beslut.

Press- ,tryck och yttrandefrihat infördes.

Riksdagsordningen som gäller även idag tillkom år 1810.

Sverige styrdes dock ej av en vald regering utan indirekt av kungen fram till 1905.

Ståndsriksdagen avskaffades år 1865 och ersattes av en tvåkammar riksdag. Anledningen till avskaffandet var att samhällsutvecklingen hade skapat nya grupper i samhället som var tvungna att få bli representerade i riksdagen.

1867 instiftas tvåkammarriksdagen.

Första kammaren valdes indirekt genom landstingen och de största städernas kommunala församlingar.

Den ansågs representera "bildningen och förmögenheten". Endast män var dock valbara på grund av ålders-, inkomst- och förmögenhetsvillkor.

• hade fyllt 35 år
• samt
  • a) ägde en fastighet taxerad till minst 80 000 riksdaler eller
  • b) hade en skattepliktig inkomst på minst 4 000 riksdaler.

Endast 6 000 personer i hela landet uppfyllde dessa krav

Vid val till andra kammaren under 1800-talet var rösträtten begränsad till män och för rösträtt krävdes innehav av fast egendom eller erlagd skatt på en årlig beskattningsbar inkomst. Valbar var den som hade rösträtt och fyllt 25 år, vilket innebar att endast 21 procent av rikets alla män över 21 år hade rösträtt till andra kammaren. Svensk medborgare var ju även det ett självklart krav.

Rösträttsfrågan kom att debatteras livligt från 1860 - talet, då krav på en i praktiken allmän rösträtt fördes fram. Allmän rösträtt för män vid val till andra kammaren genomfördes år 1909. Dock ska det tilläggas att de män som inte hade betalt sina skulder innan valet ägde rum fick inte rösta. Detta gynnade de konservativa eftersom de flesta arbetarna hade skulder som de inte kunde betala dessutom skulle man ha fullgjort värnplikten.

Rösträttsreformen 1909 innebar att andra kammarens väljarkår ökade från 9,5 procent till 19 procent av den totala folkmängden. Rösträttsåldern höjdes från 21 till 24 år. Män som levde av fattigvården, ej hade fullgjort värnplikt och kvinnor saknade generellt rösträtt.

År 1918 infördes allmän och lika rösträtt för män, och år 1921 för kvinnor, och inte förrän då blev riksdagen fullt ut en demokratisk representation för hela folket.

1989 togs lagen om att omyndighetsförklarade ej får rösta bort och nu har alla i Sverige som har valbar ålder, 18, rösträtt.

Efterhand sänktes även rösträttsåldern, vid t.ex andrakammarvalet 1944 var rösträttsåldern 23 år. Till valet 1976 sänktes rösträttsåldern från 20 år till 18 år.

Jämsides med den allmänna rösträtten utvecklades och accepterades allmänt det parlamentariska styrelseskicket, som innebär att regeringen för sin existens är beroende av riksdagens stöd.

År 1970 övergavs tvåkammarsystemet och en kammare med 350 ledamöter infördes. Samtidigt gjordes utskottsväsendet om. Systemet med olika utskott för lagfrågor respektive budgetfrågor övergavs och 16 utskott för olika ämnesområden, fackutskott, inrättades.

Tre år senare, 1974, fick Sverige en ny författning. Parlamentarismens principer skrevs in i författningen och talmannen tilldelades en central roll vid bildandet av regeringar.

Från 1976/77 har Sveriges riksdag 349 ledamöter.

I övriga norden fick Danmark lika och allmän rösträtt 1914/15, Finland 1905/6, Norge 1913

Frankrike infördes allmän och lika rösträtt 1944 och Schweiz till riksdagsvalet 1971. Sista landet i europa där kvinnor fick rösträtt var Liechtenstein där kvinnor fick vänta till 1986 innan de fick allmän rösträtt.

Idag har vi val i Sverige vart fjärde år. Fram till 1994 var det val till riksdagen var tredje år.

Valet skall alltid äga rum tredje söndagen i september de år som det är valår. I år blir det 17 september.
Valsystemet är proportionellt. Det innebär att sammansättningen av t.ex riksdagen ska motsvara väljarnas sammansättning och politiska uppfattning.

Vilka får rösta till Sveriges riksdag:
Svenskar som fyllt 18 år senast på valdagen.

Vilka får rösta i kommunalvalen.
Rösträtt vid val till landstings- och kommunfullmäktige har svenska medborgare som fyller 18 år senast på valdagen och som är folkbokförda inom landstinget respektive kommunen. Medborgare i någon av Europeiska unionens medlemsstater (unionsmedborgare) samt medborgare i Island och Norge har också rösträtt under samma förutsättningar. Övriga utländska medborgare har rösträtt om de har varit folkbokförda i Sverige tre år i följd före valdagen. Man röstar i det distrikt som man varit folkbokför minst 30 dagar innan valet.

Svenskar som befinner sig utomlands på valdagen kan poströsta.