Diskussionen om Sveriges politik har under andra världskriget och ända sedan krigsslutet varit omfattande i själva verket pågår fortfarande. I måndags kunde åter igen berätta lite om detta och några av Er har redan hört av sig angående lite mer info här i vårt forum. Jag ska försöka här ta upp transitering av tyska trupper i landet året var då 1941...

När man tar upp detta ämne så kommer ofta frågan om Sveriges så kallade "eftergifter mot Tyskland". Vad fanns det för ledarskap på den tiden i Sverige i den så kallades beslutsprocessen som ledde det svenska bifallandet av transitering av den tyska Engelbrechtdivisionen genom Sverige?

Neutralitetet är kanske den centrala begreppet i frågan här... att neutralitet är ett diplomatiskt och folkrättsligt begrepp som står för icke-deltagande i kanske allianser mellan länder men man för inte glömma kanske att det kan

användas vid behov om man kan det förstås. 

Sveriges regering var under hela världskriget tvungen att "manövrera landets politik för att bevara självständigheten".

Landet var vid olika tidpunkter under kriget hotat, isolerat och samtidigt förstås, ifrågasatt av olika länder för sitt agerande, men faktum kvarstår att Sverige bevarade sin självständighet under kriget! Kanske det kunde vara svårare än att förlora ett krig mot det stora nationen Tyskland.

Grunden för den samverkan som rådde i Sverige under andra världskriget var den enighet som existerade på två olika områden: UD-politik och den demokratiska styrelseskicket.

Det svåraste för regeringen var förhållandet med Tyskland,  regeringen med Per Albin Hansson, statsministern, i täten gick med på många av Tysklands krav under kriget, och handlade då som majoriteten i regeringen, riksdagen

och HM Kungen ville. Alla var överens om att gå med på de krav Tyskland ställde så länge det inte innebar underkastelse för Sveriges del mot Tyskland. Att hela tiden hitta samförstånd och samverkan var mycket bättre än att hamna i en stor konflikt.

Man får inte glömma att den svenska regeringen utfärdar samma dag, som andra världskriget bröt ut, Sveriges neutralitets förklaring  i kriget och kallade in även all militär personal.

Sverige skall iakttaga fullständig neutralitet,  landet förklarade sig neutralt i kriget innebar vissa rättigheter och skyldigheter som man som stat måste följa, enligt 1907 års Haagkonventionen.

Konventionen ger visst utrymme för enskild stat att tolka dess innebörd vilket gör att tillämpningen av neutralitetsreglerna inte var entydiga.

I juni månad 1941, bröts pakten Molotov-Ribbentropp och Tyskland gick till angrepp på URSS under namnet ”Operation

Barbarossa". Samma dag överlämnades en sk. diplomatisk begäran till Sverige där det stod på listan att tyskarna ville transportera en division, Engelberchtdivisionen, fullt utrustad med personal och material från Norge till Finland, via järnväg. Där fanns också begäran om nyttjande av svensk luftrum under begränsad tid. Naturligtvist genast började debatten om ett medgivande på denna begäran skulle innebära att Sverige stred mot sin neutralitet eller inte. Det skulle vara ett större avsteg från neutraliteten än det som hade gjorts 1940 med godkännandet av permittenttrafiken.

/RR (c)