JF

5 februari 2009 08:27

Hej, herr von Krusenstierna



Ursäkta mina felskrivningar men jag har inte lärt mig att skriva så bra jag har lärt mig av min man, han ville att jag skulle skriva det här brevet.


Jag hoppas att ni har det bra i Paris.


Vi har fått missväxt på Irisgården vi kommer därför inte kunna skicka in våra varor som skatt men vi får ersätta det någon annan gång.


Vi svälter nästan här jag har inte ätit något på en hel dag, mina barn har inte fått någon mat idag.


Vi skulle nog klara oss med mat om det bara inte kom massor med militärer och våldgästade oss det kommer nästan nya trupper varje dag man hör kanoner och skott från alla håll igår blev våran arbetare tagen som soldat av kungens arme, dom sa att han skulle hängas om han inte gjorde som de sa.


Eftersom USA kunde befria sig från England så tror jag att fransmännen också kommer kunna klara det, men jag hoppas ju för din fördel att kungen håller kvar makten.


Jag fick ett brev av min kusin de sa att bastiljen hade blivit anfallet och att kungens soldater hade vänt sida från kungen till revolutionärerna.


Min son har börjat i revolutionärernas arme även fast vi förbjöd honom, vi är så oroliga.


Vi skriver när vi har fått mer fakta.



Med vänliga hälsningar Marie

av av Johan

SBL

5 februari 2009 08:28

23 januari 1793

Käre Corinne,

Jag hoppas du har det bra i Preussen. Som du kanske har hört är allt en stor röra i Frankrike. Du skulle inte vilja bo här i Paris nu. 1789 ville det tredje ståndet att vi adelsmän och präster skulle gå med på att ståndsindelningen skulle försvinna. Kungen uppmanade oss att göra det. Han gjorde det nog för att han var rädd, det tredje ståndet är ju ände den större delen av befolkningen här i Frankrike, men det var ett stort misstag. Det tredje ståndet tog ledningen och de kallar sig sedan några år tillbaka nationalförsamlingen. De vill antagligen att vi adelsmän också ska betala skatt och att alla ska bli lika mycket värda, men de fattar inte att ståndsindelningen blev bestämd utav Gud. Förra året i september avskaffade de kungadömet. Vi adelsmän har mist alla våra privilegier.


För några veckor sedan hörde jag ute på gatorna att några ledare för nationalförsamlingen ska avrätta alla motrevolutionärer, det vill säga alla adelsmän. Jag, Antoine och barnen gömde oss i vår villa i en vecka tills några borgare bröt sig in och tillfånga tog oss. Nu är vi instängda i en gammal fängelsehåla sedan en vecka tillbaka. Det finns ungefär hundra andra adelsmän med sina familjer här nere. Jag hörde någon säga att kungen blivit avrättad. Imorgon bitti släpar de upp hälften av oss till att bli halshuggna när halva Paris står och tittar på. Jag hoppas min familj slipper detta hemska öde.


Ta väl hand om dig, med all kärlek

Charles, din bror

av Sarah

YH

5 februari 2009 08:29

19 maj 1793, Paris


Kära syster,


Det är bara du som kan hjälpa mig nu. Min man har blivit anklagad för att vara motrevolutionär och riskerar att bli dömd till döden. Vi har bestämt oss för att fly och du är den enda som vi känner som bor utanför Paris. Snälla hjälp oss!


Allt är så förvirrat och hemskt just nu. Jag hade aldrig trott att revolutionen skulle spåra ur så här. Både min man och jag har ju varit ivriga revolutionärer ända sedan revolutionens början i hopp om att min man skulle få det bättre som köpman. Du kan säkert själv hålla med om att det inte var ett särskilt rättvist samhälle vi hade; fruktansvärt höga skatter och ingen politisk makt överhuvudtaget för oss i tredje ståndet.


Revolutionen gick ju så bra tills förra året när Marat, Danton och Robespierre valdes till ledare. De har gått över gränsen med alla dessa avrättningar tycker jag. Nu börjar de ju avrätta oskyldiga kors och tvärs! Jag vet att grannfruns man blev avrättad helt oskyldig under falska anklagelser. Åh, jag är så orolig för att min man ska drabbas av samma öde!


Varför kunde de inte sluta med revolutionen när vi hade fått det vi ville ha? Vi fick ju lika skatter för alla, avskaffandet av kungadömet och rösträtt för alla män åtminstone. Frihet, jämlikhet och broderskap var ju slagorden för vår revolution, men nu när våra ledare börjar attackera oss vanliga medborgare känns det inte som om de gäller längre.

Det har blivit en sådan oordning i Frankrike. I alla fall här i Paris, jag vet inte hur det är hos dig.


Både min man och jag är trött på den här revolutionen och jag vet ett flertal andra som också är det. Jag känner några stycken som också försöker fly, men det är inte lätt. Kommer du ihåg när kungen försökte fly för två år sedan? Vi är alla rädda att vi ska bli tillfångatagna precis som kungen blev… och sedan avrättade, som ju han blev i januari.


Sedan finns ju de fransmän som är helt vilda och håller med Marat, Danton och Robespierre. De går inte att lita på eftersom de helt plötsligt kan komma med falska anklagelser och få en dödsdömd! Jag hoppas verkligen att det här får ett slut snart. Jag litar på att du hjälper oss att fly.


Skriv snart och ta hand om dig!

Michelle

av Ylva

GF

5 februari 2009 08:32

God dag kära familj

Ni ska veta hur mycket jag saknar er. Jag mår bra. Allt är frid och fröjd i palatset men man kan inte säga detsamma om staden. Dock håller Ludvig XVI sin hälsa. Hur mår ni Losie, Gostaf, lille Niklas och du min kära Pitra? Men jag skriver inte detta brev utan anledning. Jag tror att ett stort uppror snart kommer att härja. Läget här i Paris är oroligt. På dagarna går man säker men inte på nätterna, då går ingen säker på grund av upprorsmakarna. Det är inte bara på nätterna man märker att upproret är här, man kan även se missnöjet i allas ansikten.

Kungen förstår inte allvaret. Varken han eller drottningen har någonsin sett landet på riktigt. De vistas bara på slotten tillsammans med hovet och lever i omåttligt överflöd. Folket däremot saknar mat och ilskan växer när de som är öppet kritiska mot kungen fängslas. Kungens motståndare utnyttjar också folket och fyller dem till brädden med lögner.

Jag och några andra nära vänner har försökt få kungen att göra något. Vi borde undvika krig med andra länder. För att visa god vilja kunde kungen kanske släppa några fångar. Allt måste göras för att undvika att folket svälter. Hungriga människor är farliga. Kungen måste hitta allierade för att bryta sina motståndares intriger.

Kungen och hovet lyssnar inte. Alla försök har varit helt utan framgång. Nu gäller det att rädda det man kan rädda. Ni min kära familj måste stanna kvar i vårt sommarslott i södra Frankrike. Jag måste bara avsluta det sista sedan kommer jag till er.

av Gustaf

MB

5 februari 2009 08:34

Käraste vän,

Tjo min älskade släktnig tänkte berätta lite om en bok jag skriver under tiden jag inte vaktar gränsen vid Preussen, de e kalt som fan här uppe. Alltså hela revolutionen kunde inte ha passat mig bättre. Jag ska ju skriva en historia bok(jag lärde mig ju att skriva hos Napolions fattig-man skola), just nu är jag på kapitlet då jag jämför kejsaren Napoleon och han som skapade kejsar titeln nämligen Julius Ceasar. Jag menar båda har ju så mycket gemensamt, båda älskade av folket (p.g.a. av alla krig och flashiga ”spel”) och båda fick sin makt där ifrån(de båda fick sin chans att bli kända inför folket av deras lågadel uppväxt, fast Julius Ceasar var senat son). Båda hade samma krigstaktik såväl som politisk taktik, de jag menar är att i krig så använder de sig båda av rörlighet och har sin arme uppdelad i en huvud arme och en mindre grupp som kan flankera fienderna och deras politiska taktik då de båda gav makt till vänner och släkt. Båda införde nya system, Napoleon införde metern, litern, kilon och Julius införde kalendern och ändrade antalet dagar per år. Båda tog Preussen och delar av Spanien och båda drömde om England men bara Julius uppnådde den. Båda hade fru och barn(vissa mer trogna än andra)precis som Båda idoliserade föregångna militärgenier Julius som idoliserade Alexander den store medans Napoleon ironiskt nog idoliserade Julius Ceasar. Inom sin tid hade båda allmän värnplikt som hade införts av de före detta makthavande(Julius farbror Marius och konsulerna innan Napoleon).

Nästan så historian upprepar sig själv. Båda krönte sig själva (men bara Napoleon lyckades) såväl som båda hade en ärkefiende, Julius vs Pompey medans Napoleon hade den brittiska kungen. Och för att avsluta kapitlet i min historia bok ska jag skriva om hur de bådas öden låstes när de van och förlorade krig, Ceasar när han van över Pompey och åkte till Egypten för att sedan åka till Rom och bli dödad efter 5 år. Och Napoleon som tog in över 0.6 miljoner man i ryssland bara för att få springa hem för mat(han borde ha förutspått ryssarnas drag då denna taktik hade används emot hans stora idol Julius Ceasar), hursomhelst så fick Napoleon också bara leva ca 5 år efter sitt sista krig då han precis som Julius blev mördad. AJA måste sluta skriva nu det är nämligen väldigt kalt här uppe i norr och jag har fått slut på papper. Ska nu gå och gränsvakta gränsen vid Preussen. Skriv gärna tillbacka jag väntar fortfarande på svar från mitt förra brev, aja posten är seg när den färdas via häst & vagn. Ojjuste glömde nästan en grej jag skulle ha till historia boken, båda dödade sitt hemlands demokrati & en massa mer.

Hej då, din alltid gränsvakten vid Preussen 1821.

av Marcus Borg

ER

5 februari 2009 08:34

Kära Ann,

Efter en lång och jobbig tid här i Bastiljen så får jag äntligen åka hem till er, jag hoppas ni mår bra där hemma . Hur mår barnen? hälsa dom ifrån mig , jag tänker på er hela tiden . Det har varit fruktansvärt här nere, hemskt att se och höra allting runt om sig. Massor av gråt och skrik och jag vill bara ta mig härifrån så fort som möjligt så jag kan vara med min familj igen . Vi får tacka gud för jag är vid liv än idag . Jag tänkte berätta lite om vad jag har varit med om här , det var den 14 juli 1789 då fylldes Paris gator med massvis av folk. De letade efter vapen och sen drog en stor grupp till Bastiljen. Det var massvis av människor som var utanför borgen och jag och våra soldater var inne i den . Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv .. , Men våran befälhavare hade gjort ett misstag . Han hade dragit tillbaka oss till den inre borgen så ingen försvarade de yttre murarna, ja du hör ju hur dumt det låter . Så Parisarna strömmade in fler och fler, vi fick sen order att skjuta . Då föll en massa Parisare men då blev dem ännu argare och gick till anfall . Allting gick så fort, man hann inte riktigt tänka . Men helt plötsligt stod jag på andra sidan med fler soldater och var på de upproriskas sida, det kändes rätt. Vi riktade alla kanoner mot portens inre portar men deras befälhavare gjorde sitt sista misstag och öppnade porten till byte att han fick gå fri . Men där gick gränsen löftet höll inte och hans huvud högs av, det var det vidrigaste jag någonsin sett. Folket satte huvudet på en stång och alla jublade, även jag fast jag kände en enorm sorg inombords. Men nu var Bastiljen erövrad och vi befriade fångarna. Men det var inte många fångar bara 7 st. Då hade Franska Revolutionen börjat . Oscar omkom i Bastiljen och jag sörjer för min kusin varje dag .. Men nu får jag äntligen åka hem till er och jag saknar er verkligen . Min färd hemåt börjar imorgon , jag hoppas vi ses inom en vecka .


Ta väl hand om er , hälsningar din make Karl.


av Emma

RK

5 februari 2009 08:35

1 augusti, 1789



Bäste Broder,


Här i Frankrike är det revolution nu. Varje dag hör jag bönder som kommer och slår på dörrarna och skriker, "frihet, jämlikhet och broderskap"! Jag känner mig väldigt rädd för framtiden. Tänk om de kommer på något annat, som om de skulle ta bort våra privilegier. Tredje ståndet har format en riksdag enligt tankar från Rousseau och Voltaire, den kallas för National Församlingen. Denna riksdag har nu ersätt ståndsriksdagen. Dessutom kräver de lika rösträtt. Kungen prövade att övertala oss att förena oss med tredje ståndet, men jag skulle aldrig liera mig med dem. Tro det eller ej, det finns adelsmän och präster som ansluter sig till dessa tankar, vad skall detta leda till?

Bönder och borgare har precis varit här och plundrat mitt slott. De tog mina barn, min fru, och nästan allt värdefullt i mitt slott. Efter vad som hände idag har jag har beordrat mina vaktar att döda alla revolutionärer som kommer i närheten av slottet. Jag lyckades gömma undan de mesta pengarna som jag tjänat på alla skatter under åren. Samma dag som jag lämnade Paris, efter ett möte med biskopen, intog tredje ståndet Bastiljen. De var så naiva och trodde att det var många politiska fångar samt en hel armé, inne i Bastiljen, som skulle anfalla Paris. Det var inga politiska fångar, men det var fyra falskmyntare, min kusin, som är adelsman, och två sinnesjuka.

Jag rymmer snart till Spanien, där har jag en vän, Jose Barreras, som också är adelsman. Jag hoppas att han kan lära mig spanska och assistera mig att bli adelsman i Spanien. Där kommer jag att tala med centrala personer som kan övertyga kungen i Spanien att attackera Frankrike nu när de är som svagast. Min vän, Jacques Dupont, har redan lämnat landet och flytt till Ryssland. Han skall resonera med personer nära tsaren för att övertala dem om samma sak.

Jag är orolig för att kolonisterna i USA lyckades bryta sig loss från Storbritannien. Detta inspirerar kanske tredje ståndet att ändra hela vårat politiska system. Jag har sett en pjäs av Voltaire, där han prövar att förlöjliga oss, adelsmän och präster. Honom skulle jag vilja se fängslad. Jag hoppas att revolutionen kommer att passera och sen kan vi gå tillbaka till ett normalt liv, med en kung och de tre olika stånden, Vive la France!



Cordialement,


François de Bettignér

av Richard

CW

5 februari 2009 08:36

27 juni 1792


Käre Gustav III,

Jag skriver för att meddela ers höghet att evakueringen av den franska kunga familjen har misslyckats. Revolutionärerna hittade familjen vid Varennes och jag lyckades fly över den franska gränsen till Belgien. Just nu befinner jag mig i Bryssel. Jag har gömt mig det senaste året för att försäkra att ingen är efter mig, det är därför jag inte har rapporterat på det senaste året.


Även om jag befinner mig i Bryssel, hör man fortfarande rykterna från revolutionen i Frankrike. Jag har hört att Österrike och Preussen vill börja krig mot Frankrike. De säger att Österrikes anledning till krig är att deras kung, Marie Antoniettes bror, inte tycker om hur hon behandlades. Jag gissar att de andra länderna ser deras chans att stoppa revolutionen så den inte sprids i Europa. Striderna är mellan alla de olika grupperna av revolutionärer. De här fransmännen är helt galna!


Det har pratats om att Hertigen Brauschweig tycker att alla nationalgardister ska hängas som förrädare. Fransmännen är oehört misstänksamma människor. De misstänker också att kungen samarbetar med Österrike och Preussen.


Jag skriver igen när jag hör mer.


Med ödmjukaste hälsningar,

Gréve Axel von Fersen

av Camilla

JBM

5 februari 2009 08:36

Hej min käre kung Ludvig XVI



Jag beundrar er verkligen och ert land. Jag har fallit för er och är mycket kär.

Ert slott i Versailles är helt underbart, och jag skulle göra vad som helst för att bo i det.

Jag känner mig väldigt trygg och säker i det mäktiga Frankrike.

Lagarna är perfekta och rättvisa. det är riktigt bra att vi inte behöver betala någon skatt som de jobbiga små bönderna gör, vilket de förtjänar.

De borde inte klaga så, de får ju ”mycket” mat och får bo i det här trevliga landet!

Men just nu är Frankrike i kris på grund av bönderna, jag hör på gatorna hur de skriker: leve revolutionen! Tänk att de tror att de kommer att vara lika viktiga som vi, adeln alltså. Det verkar som att de tror att de kan få politisk makt i Frankrike, det är ju helt galet! För att inte nämna våra soldater som lämnar oss, de borde bli straffade med döden hela bunten!

Det var dåraktigt av dem att storma bastiljen, det var en så vacker borg.

Jag kommer alltid att vara på er sida. Jag önskar att jag kan bli er fru, Antoinette förtjänar inte en så stor hjäntleman som ni. Jag kan göra er stolt och stötta dig vid hårda tider när som helst. jag är säker på att du kan ta hand om de här bondläpparna, så mäktig som du är, men du skulle komma längre och bli mäktigare om jag blev din fru. det skulle vara ett stort nöje att få träffa er, kung Ludvig, Vår mäktigaste kung i världshistorien!



Med många vänliga hälsningar

/din älskarrinna.



1 Juli 1789.

av John

Jesper

5 februari 2009 16:08

Hej min kära hustru,
Nu sitter jag och mina 108 anhängare fängslad i Paris och väntar på att bli avrättad. Jag har precis fått tillåtelse av vakterna att skicka ett brev till dig med mina sista ord. Igår blev jag avsatt av regeringen. Jag och mina anhängare kämpade starkt emot detta beslut och under försvarskampen blev jag skjuten i käken. Skottet slet sönder min käke och jag har därför fruktansvärda smärtor. Efter skottlossningen greps vi av riksdagens trupper. De förde oss sedan till detta förfärliga fängelse strax utanför Paris. Vi fick vandra fastkedjade i varandra till fängelset. De piskade oss om vi inte gick fort nog, och nu har jag har djupa sår, på rygg och armar, som börjar lukta illa. Min skottskada i käken gör att jag har svårt att äta och dricka. Det gör i och för sig inte så mycket för vi får ända ingen mat.
Nu står jag här i min cell tillsammans med mina trognaste vänner Saint-Just och Couthon och tittar ut genom gallret på stadens gator där invånarna festar för fullt då folket har fått rösträtt. Vår cell gjord av stenväggar, med endast ett litet hål som fönster, med ett galler för är väldigt kall och fuktig. Värst av allt är att jag sover direkt på stengolvet. Om mina vänner bara inte hade förrått mig hade jag inte suttit i det här fängelset nu. Jag fattar inte hur de kunde… men jag antar att det var för att jag gav order till mina män att halsugga motrevolutionärerna. Nu finns det inte så mycket att göra förutom att be till gud att ett mirakel skall inträffa. Det står beväpnade vakter i vartenda hörn så det finns ingen chans att försöka rymma härifrån.
Jag är så bekymrad att allt det jag har strävat för kommer gå till spillo. Jag är så stolt över att fått igenom de mänskliga rättigheterna, avskaffat slaveriet och fått igenom den obligatoriska skolgången. Kära hustru, skulle det hända mig någonting vill jag att du kämpar vidare för allt det jag har kämpat för. Lova mig att ta hand om barnen och be för mig.
Din Maximilien
Av: Jesper Johansson-Lunding

Philip

5 februari 2009 16:42

Min älskade Birgitta, jag hoppas att du och barnen har det bra där hemma i Paris. Jag hörde att Napoleon har kommit på ett nytt måttsystem, metern, litern och kilot. Det verkar mycket bättre än det gamla systemet då man använde sig av tum och fot, det hände allt för ofta missförstånd när vi använde det systemet.

I arméen gick det i alla fall bra till en början, vi var hela 600 000 vältränade män med gott om matsäck och ammunition. Vår plan var att vandra in i Ryssland och erövra Moska, om vi skulle få brist på mat skulle vi lätt kunna plundra det från någon by eller stad. Det verkade som en självklar seger för Frankrike!

Men så blev det inte, när vi kom in i Ryssland var det inte alls som vi hade planerat! Ryssarna hade en genial strategi som vi inte var berädda på, de flydde längre in i landet isället för att slåss och brände ner alla byar, matförråd, broar och sädesfält. Det förhindrade oss både från att ta oss snabbt fram till Moskva och att få mat.

Till slut kom vi fram till Moskva där jag förväntade mig ett stort blodbad! Men istället kom det inga ryssar för att försvara Moskva, men däremot kom vintern.
Nu har de flesta av oss frysit ihjäl eller svultit ihjäl, Vi har inte alls mycket soldater kvar och inser att vi borde resa tillbaka igen om vi inte vill sluta som de andra soldaterna! Det innebär att vi förlorat kriget!
Jag hoppas att vi snart kommer till Paris igen, så att jag får träffa dig och barnen. Jag saknar er.
Olof Pettersson.

Johan Rehnmark 8f

5 februari 2009 18:11

20 Juli 1789

Hej kära Claudia!

Det var länge sedan vi sågs, min kära syster. Jag saknar både dig och Baptiste otroligt mycket. Hur går det med eran finansiella situation?
Jean och jag har haft det lite tufft med våran ekonomi i alla fall. Det är den förbannade torkan som har drabbat våra skördes marker, men vem har den inte drabbat kan man fråga sig.
Den dåliga stämningen i Paris har inte direkt gjort det bättre, men här i Versailles har vi i alla fall inte märkt så mycket utav det. Det är borgarna som inte har bättre förstånd än att bara göra uppror och hålla på.
Senaste nytt är ju att de har stormat Bastiljen!
Det är helt absurt att Nationalförsamlingen kunde göra det. Det visar tyvärr vad de är kapabla till och det sägs att när vakterna gav fyr så dödade folkmassan generalen på ett otroligt vidrigt sätt, genom att hugga av hans huvud. Som tur var så var det endast fyra falskmyntare, en adelsman och två sinnesjuka inuti borgen.
Det är inte fångarna som blev fria som jag är orolig över, utan att det visar att de är kapabla till denna absurda gärning.
Detta är otroligt negativt för oss, eftersom att det kan leda till att vi måste flytta om Nationalförsamlingen skulle få igenom sin vilja med en demokrati.
Jean och jag vet inte vad vi skulle göra i så fall och fruktar att vi måste fly för våra liv. Vi undrar därför om det skulle vara möjligt om vi kunde i värsta fall få flytta till er i Schweiz.
Jean har redan förberett för en akut evakuering om det skulle visa sig att vi måste flytta, vi tar med oss fyra stycken livvakter för resan. Vi kan erbjuda er pengar för att vi skulle få bo hos er, medan det har lugnat ner sig, om det gör de.
Jag hppas nu verkligen att allt ska bli bra igenom, men det ser inte så värst positivt ut om jag ska vara ärlig.

Hälsa Baptiste och ha det så bra!

Med vänliga hälsningar Jean och Marie

viktor eriksson

5 februari 2009 18:17

Kära biskop,

Hoppas att du mår bra trotts de svåra tider som är nu. Här ute på glesbygden har vi fått det svårt. Dem från det tredje har slutat gå i kyrkan och vi har fått det svårt att få ihop pengar. Folket hart tröttnat på att kyrkan samlar in massa pengar i skatt när de knappt har råd att överleva själva. Det har börjat rycktas om att kungens trupper ska anfalla vår by. Så alla har laddat upp så gått det går med vapen och mat om de skulle bränna åkrarna. Efter det som hände i Amerika så tror alla att dem kan besegra kungen och hans trupper.

Igår kom en man hem från Paris han var jätte glad och berättade om att bastiljen har blivit anfallen. Inuti bastilijen fanns det krut och kanonkulor som de kunde ha nytta av under revolutionen. I bastiljien fann det även några fångar som de släppte lös.

Jag funderar på att fly till Sverige efter som jag inte längre är speciellt populär här. Jag fixat en liten segelbåt som borde hålla ända till Sverige men om det här är det sista du hör av mig så vet du vad som har hänt med mig.

Didrik

5 februari 2009 19:38

Napoleon brev


Kära syster.

Jag tänker mycket på dig och resten av famljen på Korsika. Får ni tillräckligt med mat?
Nu befinner vid oss vid Toulon för att ta bort dom engelska inkräktarna som ockuperar staden och har sina skepp i hamnen.

Jag befinner mig just nu i en skyttegrav utanför Toulon i väntan på order från generalen. Livet är inte kul just nu, jag är hungrig och maten är dålig, folk är sjuka och dör, det regnar och blåser nästan till storm utanför, det är kallt och jag fryser så tänderna hackar, kläderna är blöta och vi får ingen chans att torka dem.

Engelsmännen skjuter på oss och många av mina nära vänner är döda eller svårt skadade. Vi har förlorat väldigt många män men generalerna gör inget åt situationen, de sitter hemma i sina stora hus och skickar lite kommandon då och då och dessutom är dom osams och då blir ju ingenting gjort. Ingen vill riskera sin karriär och därför vågar dom inte ta några stora steg mot engelsmännen.

Jag är rädd för att dö och jag är också rädd för att inte bli befordrad. Och det är ledsamt för att jag vet hur vi kan vinna men ingen lyssnar på det jag säger.

Jag hoppas snart att dom gör som jag säger och att vi vinner så jag kan ta mig här ifrån eftersom jag längtar efter er och vill träffa dig så snart som möjligt.

Din tillgivne Napoeleon

Av: Didrik

VC

6 februari 2009 10:34

År1799 11november


Det var ett tag sedan vi sågs, general David von Denoatteh.

Mår du bra?

Hur är det med din fru och son?


Allt verkar vara lugnt i England men däremot kan jag inte säga samma sak gällande våra största rivaler, för Frankrike ha varit väldigt stökiga på sistone.

Jag har en känsla att Frankrikes nya konsul, Napoleon Bonaparte tänker förstora Frankrikes mark yta genom våld och krig.

Vi ligger nära Frankrike och jag är rädd att han kan få för sig att anfalla oss.

Så sent som för nästan sjutton år sedan förlorade vi kolonierna och sen dess har våra styrkor ännu inte återhämtat sig än.

I Frankrike har jag hört att det finns en lag där alla måste vara i armén i ett visst antal år.

Och om det är sant så kan England ligga risigt till, för då har Frankrike fullt med vältränade soldater medan våra arméer fortfarande är försvagade.

Deras chans att vinna och krossa England är väldigt stora.

Därför vill jag att du förbereder dina soldater så gott som möjligt inför krig.

Ditt högkvarter ligger närmast havet som gränsar till Frankrikes nord västra kust.

Förbered krigs båtar och få dina soldater att förbereda sig på en invasion från fransmännen.


Jag ska hålla ett stort krigsmöte den andra januari i London, stadshuset, alla generaler som inte har något viktigt för sig skall komma.

Var god och hälsa det till de andra generalerna vid din bas.


Jag tänkte diskutera hur vi borde göra med saker och ting.

Länge har jag tänkt tillsätta en liknande lag som Frankrike har, men jag tvivlar på att föräldrar vill att deras barn ska ut och kriga.

Men vi behöver soldater så jag tänkte ta upp det vid mötet.

Kanske vi borde enas med Irland, jag har en känsla att vi kommer att behöva det. Speciellt efter förlusten av kolonierna så har våra styrkor försvagats väldigt mycket.

Sedan tänkte jag också att vi kunde diskutera hur vi skulle kunna öka våra inkomster.

Om vi sätter fler skatter riskerar vi samma händelse som med kolonierna, folket kommer säkerligen att göra uppror med hjälp av modet från koloniernas lyckade självständighetskrig och vad som nyligen hände Frankrike.

Vår statskassa är dock snart slut tack vare alla krig, så vi behöver riksdaler.


Tills vid krigsmötet.


Hälsningar

din gamle vän,

George III av släkten Hanover

av Victor

LS

6 februari 2009 10:35

Bonjour Björn!


Jag hoppas att du mår riktigt bra och att du inte upplevt några svårigheter under tiden jag varit borta.

På tal om flera månader sedan så ber jag djupt om ursäkt för den dåliga uppdateringen, men det har varit så otroligt mycket att se. Jag har bland annat varit på Notredam och sett flera avrättningar. Där finns det en lista där det står när och vem som ska avrättas. Själv har jag varit på cirka tio stycken men jag berättar bara om de två roligaste.


Den ena var avrättningen av kungen Ludvig ( Louis) den 16;e (XVI). Jag tror att den avrättningen ägde rum den 21 februari 1783. Wow, det blev verkligen en ojämn stämning bland publiken då kärran med kungen rullades in. Vissa jublade medan andra grät i sorgen över att deras älskade kung skulle dö. När bödeln läste upp förklaringen till varför kungen skulle dö lät det mer som att han kanske hade gjort något eller kanske inte hade gjort något. Förvirrat??? Jag blev då inte klok. Helt plötsligt utbrast kungen ”Fransmän, jag är oskyldig……………………” Han blev inte klar med sin mening då helt plötsligt en officer ropade ”Trumslagare” och man hör inte kungens röst längre. Plötsligt hörs ett ljud som när man skär i papper och kungens huvud faller ned. Bödeln tar upp huvudet ur korgen och visar upp den. Personligen var jag opartisk i om jag tyckte om kungen eller inte så jag brydde mig inte.

Igår, den 16 oktober 1783 var det dags Louis frus, Marie Antoinettes, avrättning. Precis som för Louis var det oklart varför hon skulle bli avrättad, men hon var ju från Österriket, och du vet ju hur det är mellan Österriket och Frankrike. När det var dags för henne att dö viskade folket runt omkring mig om hur självisk hon var och hur hon sagt ”varför äter de inte bara kakor” då folket var i kris. Tydligen var det en massa fransmän som var upprörda över hennes uttalande. Innan hon skulle avrättas fick hon en pappersbit där hon skrev; ”kära syster, ta väl hand om mina barn när jag dör”. Hon gav lappen till en man och sedan släppte bödeln repet. Även denna gång höll bödeln upp huvudet men denna gång hade alla i publiken samma åsikt, de firade hennes död.

Dessa två avrättningar var de roligaste. Men, om ett halvår ska jag på George Jacques Dantes avrättning. Spännande värre.


Nu ska jag gå och äta, saknar dig.


Din syster, Margaretha von Rosenhav.

av Linnea

JJL

6 februari 2009 10:36

Hej min kära hustru,

Nu sitter jag och mina 108 anhängare fängslad i Paris och väntar på att bli avrättad. Jag har precis fått tillåtelse av vakterna att skicka ett brev till dig med mina sista ord. Igår blev jag avsatt av regeringen. Jag och mina anhängare kämpade starkt emot detta beslut och under försvarskampen blev jag skjuten i käken. Skottet slet sönder min käke och jag har därför fruktansvärda smärtor. Efter skottlossningen greps vi av riksdagens trupper. De förde oss sedan till detta förfärliga fängelse strax utanför Paris. Vi fick vandra fastkedjade i varandra till fängelset. De piskade oss om vi inte gick fort nog, och nu har jag har djupa sår, på rygg och armar, som börjar lukta illa. Min skottskada i käken gör att jag har svårt att äta och dricka. Det gör i och för sig inte så mycket för vi får ända ingen mat.

Nu står jag här i min cell tillsammans med mina trognaste vänner Saint-Just och Couthon och tittar ut genom gallret på stadens gator där invånarna festar för fullt då folket har fått rösträtt. Vår cell gjord av stenväggar, med endast ett litet hål som fönster, med ett galler för är väldigt kall och fuktig. Värst av allt är att jag sover direkt på stengolvet. Om mina vänner bara inte hade förrått mig hade jag inte suttit i det här fängelset nu. Jag fattar inte hur de kunde… men jag antar att det var för att jag gav order till mina män att halsugga motrevolutionärerna. Nu finns det inte så mycket att göra förutom att be till gud att ett mirakel skall inträffa. Det står beväpnade vakter i vartenda hörn så det finns ingen chans att försöka rymma härifrån.

Jag är så bekymrad att allt det jag har strävat för kommer gå till spillo. Jag är så stolt över att fått igenom de mänskliga rättigheterna, avskaffat slaveriet och fått igenom den obligatoriska skolgången. Kära hustru, skulle det hända mig någonting vill jag att du kämpar vidare för allt det jag har kämpat för. Lova mig att ta hand om barnen och be för mig.

Din Maximilien

Av: Jesper

EvE

6 februari 2009 10:37

Paris, 27 Februari, 1792


Käre syster,

Här i Paris är det kalabalik. Kungen har blivit avrättad likaså som många andra har blivit avrättade av de hemska revolutionärerna. Det är oroligt och osäkert och varje dag utförs synder. Jag ber till gud varje stund, dock att fader vår inte ingriper ser jag konstigt. Må vårt läge förbättras och gud gripa in snarast. Jag tycker dock att det är oförskämt av syndarna att hoppa på oss och behandla oss som vanligt folk. Att avrätta oskyldiga människor som är på guds sida är högst förbjudet av guds lagas. Det sägs att Österrike kommer anfalla landet och där av måste vi ta skydd. Jag är dock fast här i Paris men ni måste genast fara ut från landet till våra kusiner i Preussen. Om icke kan vi straffas av syndarna. Jag hoppas att ni lyssnar på mina ord och följer familjen ut ur landet.


Din kära syster Louise Corinne

VS

6 februari 2009 10:37

Käre broder,


Hoppas du har det bra. Du kan verkligen skatta dig lycklig att du inte är här i Paris just nu. Som du kanske vet så är det fasansfullt oroligt här. Den pressade regeringen har redan dödat flera tusentals människor. Vissa dagar vågar man knappt gå ut. Igår såg jag ett antal döda adelsmän liggande på en vagn som rulla-de iväg från giljotinen medan människor omkring kastade stenar på dem döda kropparna och skrek våra slagord ”Frihet, jämlikhet, broderskap”.


Det är många av oss i tredje ståndet som har börjat kräva att vi också ska få rösträtt. Men inte kunde vi väl ana att våra krav skulle leda till så fruktansvärt kaos i vår stad. Det är svårt att få mat för dagen, skatten är så hög just nu för oss i 3:e ståndet så det blir väldigt lite pengar kvar till mat och vatten. Tack och lov har jag mina kontakter som köpman så jag har det förhållandevis bra. Vad som är positivt är att vi i det tredje ståndet har skapat en riksdag som kallas ”National Församlingen”. Jag är verkligen lyckligt lottad som sitter med i den.


Ta väl hand om dig själv, broder.


Jag hoppas du kan skriva tillbaka när du har tid.


Vi ses!


/din broder, Arne Blaffsenpluffs.

av Viktor

ES

6 februari 2009 10:39

Käre bror Paris 2 augusti 1793

Förlåt att jag inte har hört av mig på den senaste tiden men här har det hänt så mycket. Här är revolutionen ett faktum och folket är helt galna. För att få dig att förstå skriver jag här en sammanfattning av alla dramatiska händelser som hänt de senaste åren.


Det började med som jag även skriv i mitt förra brev att folket ville ha mer makt och bildade en nationalförsamling som stiftade nya lagar. Några av de nya lagarna de införde var att alla ska betala skatt och att alla är jämlika, därför har adelsmännen och prästerna förlorat all sin makt.


Staten har även tagit hand om kyrkans egendomar för att få mer pengar. En annan ny regel som jag själv tyckte var jättebra var att alla arbetsflitiga män har skulle få rösträtt. Det har även minskat kungamakten och efter kungens misslyckade flyktförsök före två år sen sitter han nu hela dagarna i sitt slott i Paris.


Det blev sedan ett stort krig och Storbritannien, Preussen, och andra länder började kriga mot Frankrike därför att det inte ville att deras land också skulle få en revolution och för att det viste att folket var svagt. För mig blev det då en svår tid och jag vågade knappt gå utanför dörren och min mat tog slut. Men några månader senare hörde jag ljubel på gatorna och förstod att vi hade på ett fantastiskt sätt hade vunnit kriget och jag kunde gå ut igen.


För ett år sen blev det ytligare en revolution här och nu har alla män rösträtt och kungamakten är helt avskaffad. Bara för ett halvår sen blev kungen anklagad för förräderi och dömdes till döden!


Nu har det införds allmänna värnplikt och alla har börjat klaga för ingen vill att sina söner ska ut i krig, så nu är det inbördeskrig här i landet. Alla halshugger varandra hela tiden och det är så hemskt att se. själv vågar jag knappt gå ut och jag är rädd att någon ska anklaga mig för något så att jag också blir halshuggen som alla andra. Jag hoppas verkligen att vi får en riktig ledare snart som kan styra upp det här för annars så kommer Frankrike att gå under.


Hoppas att du har det bra hemma i USA och att inga inbördes krig har brutit ut men det tvivlar jag på att det har för vi har alltid varit ett jämlikt land och alla arbetsflitiga män har rösträtt, och att en president styr upp landet. Så borde Frankrike ha med för att se vad som händer med ett land som inte har någon kung/president som styr det. Jo det blir inbördeskrig och oskyldig människor blir dödade.

Hoppas att vi ses snart min käre bror!


Med vänlig hälsning Edward Swan

TF

6 februari 2009 10:40

Paris, 7 oktober 1789.


Allra käraste Josef,


Mitt brev skickas till dig under en mörk tid. Vi är inte längre säkra i vårt eget hem och tvingas att fara. Vi är på väg till Paris, dit jag redan sent mina väninnor för deras säkerhet. När jag skickade iväg dem hade jag märkt hur mycket alvarligare saker och ting hade blivit, jag hörde rykten om något kallat Nationalförsamlingen. Tydligen ville de avsätta adeln, - vilket nonsens.


Men även om jag anade oråd var det inget jag oroade mig över. Att få se mitt palats omringat av facklor var inget jag någonsin räknat med att se. Så därför vi nu måste flytta, på grund av böndernas upplopp. Jag förstår inte var som händer, jag hade trott allt var så bra och vad kan det egentligen finnas att klaga på?...


Om det nu är sant att det tredje ståndet skapar denna oro borde de skämmas. Hur vågar de skapa en sådan omskakning i vårt land, de borde vara tacksamma att få leva i Frankrike. Men som sagt allt jag hör är rykten och vem vet vad tjänstefolk kan hitta på.


Det känns som om någon har vänt min värld upp och ner, att ständigt inte veta vad som kommer att hända är oerhört frustrerande och detta måste finna ett slut. Allt jag vill är att inte längre behöva oroa mig för mina barn, att ha mist ett barn tidigare är en börda nog.


Jag är förvirrad, orolig och frustrerad, det värsta som jag kunnat tänka mig har hänt men som måste betyda att det bara finns bra att komma. Jag saknar dig min bror, mitt enda band kvar till Österrike, mitt hemland som alltid består en del av mig och det trygga liv jag länge har levt.


Men de goda nyheterna är att Ludvig fortfarande är kung, vi har vår förmögenhet och några gnällande bönder ska inte få mig att sluta leva mitt liv. Vad jag kan göra vid den här punkten är att hålla mig samman och lyssna på Ludvig. Ludvig har bedyrat mig att han inte ska låta det tredje ståndet vara ett hot länge till och att mina skäl för oro ska suddas ut.


Så nu hoppas jag för det bästa och håller mig stark, jag ska ta hand om våra barn och hålla familjen samman.

och ser fram emot nästa brev,

hjärtliga hälsningar, din syster

Marie Antoinette

av Tamina

HM

6 februari 2009 10:42

Käre bror, hur har du det i Sverige? Jag tänkte berätta lite hur jag har det och de som du har missat de senaste åren. Nu är det 1995 och här i Frankrike är det total kaos. Efter att kolonisterna vunnit i Storbritannien i det nyliga kriget är det som att alla bönder och borgare vill göra frankrike till ett land där alla får vara med och bestämma och alla har samma rättigheter. Allt började med att Frankrike blev mycket fattigt efter att ha deltagit i kriget, nästan bankrutt. Det blev minde champagne på de få fester som fortfarande anordnades. Så kungen bestämde sig för att höja skatten till ca 75 %. Något borgare och bönder ogillade, med jag kan ju inte hjälpa att de är fattiga.. Jag tyckte det i alla fall var ett smart drag. Men bönder och borgare var tydligen inte med på att acceptera de kungen bestämde. Och det var så det hala drog igång. Det blev allt mer bråk och stridigheter på gatorna och år 1789 ville kungen att adeln skulle börja betala skatt. Det tyckte vi absolut inte var bra med det blev i alla fall så. År 1789 stormade bönder och borgarna bastiljen men alla soldater gick över till bönder och borgare sida. Vi började faktiskt känna oss riktigt hotade för första gången. Borgar och slott tändes i brand och adeln dödas hit och dit hur som hälst.. Det var helt fruktansvärt. Vi vågade inte längre gå up på gatorna. En del adelsmän och kvinnor försökte fly men inte många lyckades. Men de få som lyckades försökte få andra länder att storma Frankrike. Vi undrade vad som höll på att hända, vi höll på att förlora alla vår makt och våra privilegier. Det var en väldigt orolig tid och jag var så rädd för barnens skull som inte längre kunde gå ut på gatorna säkert. Men år 1793 de var då det riktiga helvetet startade. De tre ledarna över revolutionen som var Marat, Robespierre och Danton började avrätta adeln, ca 35000 människor avrättades på bara två år. Och en av dem var min Johannes.. Han skulle ut för att ordna några ärenden men kom aldrig tillbaka. Detta var ett hårt slag för våran familj. År 1794 när Robespierre avrättades upphörde iaf alla avrättningar. Då tänkte jag snälla låt detta vara över. Låt mina barn få växa upp i fred. Men så blev inte fallet, för ca ett år sedan togs jag till fånge och sitter nu i husarrest på landet. Jag vet inte vad som hände med barnen men jag hoppas på allt att det är oskadda. Här ute på landet är det ganska lugnt men jag kan ibland höra skrik och stridigheter från byn där vi bodde tidigare. Jag vet inte riktigt vad jag gör här eller vad som väntar, men förmodligen kommer jag att sättas till fånge. Jag lider varje dag och jag har inte bytt kläder på evigheter. Jag har inga som jobbar för mig och jag får knappt någon mat. Det känns som att alla har vänt mig ryggen och att alla mina lyxigheter är borta. Nu käre broder vet du hur det ligger till, hoppas verkligen att du har det bättre en mig. Och nu vill jag slutligen be dig om en sak, hjälp mina barn ut ur Frankrike om det fortfarande lever. Sätt dem i säkerhet och ta hand om dem. Jag är ledsen över att behöva säga det men förmodligen är det här mitt avsked. Jag älskar dig Erik / Din syster Malin.

av Helena

AH

6 februari 2009 10:43

Bäste kusin!

Jag skriver till dig för att jag och min familj behöver hjälp. Som du säkert har hört råder det fullständigt kaos i Paris. Det som vi adelsmän som så länge har fruktat har hänt. För ca 2 veckor sen stormade pöbeln Bastiljen. Sedan länge tillbaka har folket fått för sig att Bastiljen var full av politiska fångar och att det där fanns soldater i kungens tjänst som skulle anfalla parisarna på minsta tecken på uppror. Det verkar som om de lägre stånden har tagit total kontroll över staden och att kungen och hans familj låst in sig på slottet i Versailles eller ännu värre, flytt landet. Gatorna är för oss adelsmän inte säkra, utan fulla av aggressiva människor som slåss, skjuter och fäktar mot allt som de upplever som adelsmän.

Jag har endast lyckats lämna huset två gånger de senaste veckorna för att få tag på mat och hjälp. Som tur var hade vi källaren väl fylld med både bröd, kött och vatten, men all proviant börjar nu ta slut.

Det känns som det enda sättet att komma levande ur detta helvete är att jag och min familj klär oss i trasor och försöker se ut som resten av människorna på gatan. Detta innebär att vi lämnar huset för alltid och att vi behöver hjälp att snabbt lämna staden bakom oss. Vi måste fly till fots då vi inte kommer att komma undan med häst och vagn.

Så kära kusin, skulle du kunna hjälpa oss att lämna staden om vi bestämmer någon mötesplats utanför Paris? Jag hoppas att detta brev når dig med hjälp av de hjältar som fortfarande har hjärtat kvar i det Frankrike som vi älskar.


Med vänliga hälsningar

Mats


Anna

LS

6 februari 2009 12:07

Mars 1795

Älskade Rosanne!

Jag hoppas att allt är bra med dig, och jag vill meddela att jag har saknat dig, livet här i Paris är förfärligt! Kung Ludvig XVI visade sig vara alldeles för und och feg för att kunna styra vårt väldiga kungarike Frankrike.

Igår strosade jag på gatorna i Paris, överallt var folk som bråkade och slogs, Jag önskar att Gud kunde hjälpa Frankrike i den otroliga kaos.

Kung Ludvig XVI har (som du säkert redan hört) blivit halshuggen, jag önskade ej Ludvig något ont, men hans öde var förutbestämt så fort hans far dog och han fick ta tronen själv, vis alldeles för und ålder. Efter att han gift sig med den odrägliga Marie Antoinette började folket i Frankrike ogilla honom betydligt mer. Ludvig XVI stod i en vit flanellskjorta på plattformen vid Marie-Torget i Paris och vi som såg på hörde honom säga; ” Fransmän, jag dör oskyldigt…” innan trumslagen gick igång, och Ludvigs röst dränktes av ropen. Ludvig XVI tappade huvudet både bildligt och bokstavligt.

För ungefär sex månader sedan blev Ludvig och Marie Antoinette avsatta från kungen tronen. Jag var en av de personer som sökte efter dokument i deras sagolika slott. Några sådana fann vi inte, men brev (som inte var särskilt allvarliga) hittades och den före detta Kungen åtalades för förräderi. Det är inte riktigt klart ännu vad kungen åtalades för.

Som du kanske vet har nu också värnplikten införts i Frankrike, jag är glad att jag är ”för gammal” för att bli soldat. Nu har vi i alla fall en ny armé som i och för sig redan har förlorat många olika slag.

I Frankrike är nu kausen total, bönderna har gjort uppror de vill inte att deras söner ska ut i krig, så inbördeskrig har nu brutit ut på flera olika håll i landet. För några år sedan blev Marie Antoinette och runt 35 000 andra avrättade.

En bondflicka har mördat Jean Paul Marat, han var politiker, naturvetenskapsman och en av de tre män som främst ledde revolutionen. Jag anser att detta är bra.. Marat har angripit massor av revolutionens motståndare. George Jacques Danton är en mycket god talare, han är ursprungligen advokat här i Paris, dock är han enligt mig lite för egenkär.
Maximilian Robispierre är också advokat – en väldigt framgångsrik en - . Han kan gå långt för sina krav på dödsdomar, han har nu börjat kräva urrensningar i nationalförsamlingen, men ledamöterna har vänt sig emot honom. Jag är ganska säker på att de skulle kunna offra sina liv för att få Robispierre mördad och något säger mig att hans liv också är ute.

Jag skall nu gå och äta söndagskvällsmåltid med kyrkan, så jag sänder min kärlek till dig, och jag hoppas att vi ses snart! Jag älskar dig.

Många omfamningar,
Din käresta Ärkebiskop Michael.

Matilda

7 februari 2009 18:43

28 Juli 1789

Kära Kusin,

Hur är det med dig? Vad är det som händer där nere Spanien?

Här vet ni ju att vi är mitt i en revolution och att man knappast kan säga att det är ett här just nu. Jag har en förfrågning om mina barn skulle kunna få stanna hos dig och din fru i Spanien under en tid nu när det är mycket uppståndelse kring revolutionen här i Marseille? Jag vill helst inte att de ska uppleva revolutionen som något dåligt, som de kanske kommer att göra om de stannar här och ser på allt som händer och kommer att möjligtvis hända. Jag skulle vara hjärtligt tacksam om ni mottar dem.
Här i Frankrike kämpar vi alla för att få en ny författning. Vi har tröttnat oerhört mycket på orättvisorna med att vi måste betala skatt och att adeln inte behöver det. I paris har parisarna stormat Bastiljen som vi hade förhoppningar skulle vara fyllt med fångar men det var den dock inte. Vi blev väldigt chockade då soldaterna som försvarade borgen inte anföll oss utan gick över på vår sida. Det är värst där uppe i Paris men den sprider sig mer och mer över landet. Frankrike har skadats av missväxt så det finns inte så mycket bröd att sälja, så priserna har höjts överallt och det har blivit svårare att få tag på. Tycker synd om dem där ute på landsbygden, vad jag har hört så har motrevolutionärer också börjat elda på deras åkrar. På nätterna har man i alla städer behövt börja vakta gränserna för att motrevolutionärerna försöker rymma. Var med för en vecka sedan då jag hjälpte till och stod vakt i hamnen att de försökte åka iväg med ett skepp. Just nu så bränns deras slott och herrgårdar ute på landsbygden och det är flera uppror ute på landsbygden. Allting är väldigt tragiskt men det är sådant som måste göras. Efter regn kommer solsken säger man ju.

En sak som också gör att vi tror att vi klarar det är att om alla i USA klarade av att befria sig från England tror jag att vi kan vinna och få en ny författning.

Ha det så bra och hoppas att ni skriver tillbaka snart om hur det är med dig och familjen!

Av: Matilda - köpman från Marseille.